Då har man blivit pappa (080805) :D
Jaa, då var den delen klar :) Nu är jag officiellt en pappa :) En pappa Patrik :)
Theodore "Theo" Johannes Klint-Löwenberg
51cm
3825gm
tittade ut 080805 kl03:09, efter dryga 20 timmars arbete av min älskade sambo
Skulle kunna skriva HUR mycket som helst, men utav någon anledning har jag fortfarande inte återhämtat mig helt. Är fortfarande lite emotionellt efter, plus att man är lite små trött :/
Ca 23:00
Hjärtats värkar sätter igång
05:30
Är vi på sjukhuset, värkar var 3-5 minut och 2 cm öppen
06:00
Hemma igen, då älsklingen ville åka hem
06:50
Ringer till sjukhuset och meddelar att vi är på väg igen, då hjärtat varken kan stå, sitta eller ligga
07:15
Inne på sjukhuset
07:30
Inskriven och syrgasen börjar användas
Här följer sen en lång tid utan sömn, lång tid utan att något händer för hjärtat. Ungefär 14 timmar tog det för hjärtat att öppnas från 2-6 cm. en rulla det på
03:09
Nu ligger han han på sängen och rynkar på näsan åt barnmorskan (som för övrigt inte kan låta bli att skratta åt honom :) )
Här efter följer det en lite panik bland barnmorskorna och undersköterskorna då älsklingen inte slutar blöda. De ger mig Theo och lägger ner Becca som det har börjat svartna för ögonen och blivit illamående.
Där sitter jag med en bebis i famnen och lutar mig framåt och ser bara hur de forsar ut blod ur älsklingen (och med forsar så menar jag verkligen forsar då det var blandat med fostervatten (vilket jag inte tänkte på vid tillfället)) En undersköterska springer ut och ropar efter hjälp och där sitter jag på en stol med en son i famnen och låter blicken vandra mellan honom och min sambo och tänkte "Snälla, sluta blöda, snälla. Låt inget hända" till "Jag har en son, jag har en son" tillbaka till "Sluta blöda nu!!! För helvete få stopp på det!!!"
Minns inte när jag var så rädd sist, det gjorde inte saken lättare när barnmorskan också såg lite stressad ut och det sprang folk ut och in medan hon har en hand i Becca för att försöka stoppa blödningen. Till slut kommer de in med en spruta som gör så att livmodern kniper ihop igen och blödningen slutar.
Vid det här laget hade jag nästan varit vaken i 3 dygn på 6 timmars sömn. Jag har sett min sambo med enorma plågor och känt tårarna i ögonen vid flertalet gånger, men intalade mig själv att inte gråta. "Inte nu, ta det sen. Du ska finnas här för din sambo." När hon sen bara blödde kunde jag inte heller gråta, vet inte varför.
Har fortfarande inte gråtit men känner tårarn dyka upp vid jämna mellan rum just nu, även för de mest konstiga saker. Så som att en tjej tappa en bok på TV, det gav mig tårar i ögonen. Känner mig nästan som en gravid kvinna :D.
Får nog sätta mig i en hörn sen och gråta, för det behöver jag verkligen.
Jaja, som sagt va. Detta var den korta varianten. Det finns en hel del mer att berätta, men det har redan blivit ganska långt =)
Men nu är vi hemma iaf, jag min älskade sambo och min underbara son.
ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG HJÄRTAT MITT!
Bebisen (dagens andra uppdatering)
19 Maj -8 21:22
Alla frågor hela tiden hur det känns med barnet, vad ska man svara? Det känns bra, lite underligt men nu har man gått in i en fas där man bara väntar och vi vet alla hur roligt det är! Jag tycker det ska bli underbart roligt att bli farsa och det är jätte roligt att folk bryr sig om mig och mitt liv. Men samma fråga dag in och dag ut? Ja, känns det bra så, men man blir nästan lite apatisk i frågan.
Så nu tänkte jag att skulle skriva av mig lite snabbt och enkelt, enkelt iaf kanske.
Hur jag mår:
Jag mår bra, ingen nöd på mig. Tanten är det värre för, men det får ni vänta på att läsa.
Som de flesta vet vid det här laget så barnet inte planerat och jag var inte riktigt beredd på situationen (ett fint sätt att säga att jag var mer inställd på abort). Utav flera skäl, varav få behöver skrivas här; exempel: bara jag som jobbar, liten lägenhet. Ja, ni vet standard skälen.
Men efter diverse olika besök och diskussioner med Gud vet hur många människor så bestämde vi oss för att behålla barnet. Ångrar jag något nu? Nej, verkligen inte (dock är inte barnet ute ännu :D) Ser jag fram emot det? Enormt (är den färdig snart, är vi framme snart, kan den växa snabbare, är den färdig snart, är vi framme snart, osv, osv ,osv)
Dock måste jag påpeka en sak om en sida som har kommit att ligga oss nära om hjärtat; http://www.familjeliv.se/ Min kära sambos syster rekommenderade oss den innan vi hade bestämt oss och vi tog oss en titt. Jag läste och läste, sökte och sökte. Men hitta ingen som var i våran situationen. Alla pappor var bara överlyckliga små kräk (no offense). Va fan tänkte jag? Finns det inga "blivande-pappor-som-är-nere"? *skriv in diverse svär ord* Är jag ensam om min dåliga attityd, är jag dum i huvudet eller vad försigår?
Men nu sitter man här och känner likadant, nu är man en av "dem". Hur dum känner jag mig inte nu tror du? :)
Jaja, tillbaka till hur jag känner. Som sagt va, det enda jag kan göra är att toffla lite för tanten, vänta, vänta retas lite med Karateapan för att se vad man kan göra för att få h*n sparka :) Verkar vara rätt roligt att sparka pappa på örat när han har huvudet på magen :). Ja, jag är mest allmänt lycklig men fruktansvärt trött på att vänta :)
Visst är man spänd, nervös och orolig. Men det kommer och går och allt som oftast är man helt kusligt mysig i magen :) I like :), man är lite nykär helt enkelt =)
Hur tanten mår:
Trött, ont i ryggen, höfterna, sugen på diverse saker, lite mer ont i ryggen, en kropp som protesterar i allmänhet (alt. anpassar sig till jätte magen och en födsel :) ) Annars är det bra :) Hon är mest kärleks sjuk så fort man ser en bebis och verkar se söta bebis kläder och leksaker överallt. Dessutom har hon en del sjuka drömmer om diverse aliens som växer i hennes mage (varav en variant är en köttätande växt, fråga mig inte, jag tror inte jag vill veta själv)
Ja, hon är allmänt nykär i alla bebis saker och bebisar i allmänhet :)
-"En sån liten ska vi också ha" är en vanlig replik
Vad vi handlat:
En del kläder, ett babygym, barnvagn och ny bil. Ja, sen kommer det trilla in saker från både höger och vänster. Svärföräldrarna har köpt en hel drös med kläder och ska köpa spjälsängen. Min mamma och syster vill inte ge sina grejer till oss förrän barnet är född, oroliga för att jinxa barnet. Men det sista jag hörde från pappa var att vi inte behövde köpa någoting för kärringen och dottern hans spenderar alla hans pengar på bebis saker och sista jag kollade så betydde det att det ligger en hel del saker hemma hos dem.
Har vi allt vi behöver? Har man någonsin allt man behöver säger jag då :) Barnstol (eller "babyskydd" som det tydligen heter i butikerna nu för tiden :D) är väl det enda som är ett måste, men där ligger det lite lösa löften från nära och kära, så det får vi se vad som händer med.
Ja, sen är det standard saker som blöjor, flaskor, nappar m.m m.m m.m m.m m.m m.m m.m m.m. Men det tar vi lite längre fram, man kan inte ta allt på en gång
___________
Jag livet är ganska enkelt just nu, man har kommit in i ett rytm där man bara väntar. Tanten har inte fått några spel och världen är inte på väg att gå under, så jag har det bra. Hon är som vanligt fast med en rejäl öl-kagge :D.
Snart så, kan man andas ut och hålla den lille parveln i famnen. Då får vi se hur glad jag är efter 6 månader utan sömn, men just nu längtar jag mest :)
