Då har man blivit pappa (080805) :D

Jaa, då var den delen klar :) Nu är jag officiellt en pappa :) En pappa Patrik :)

Theodore "Theo" Johannes Klint-Löwenberg
51cm
3825gm


tittade ut 080805 kl03:09, efter dryga 20 timmars arbete av min älskade sambo


Min älskade son

Skulle kunna skriva HUR mycket som helst, men utav någon anledning har jag fortfarande inte återhämtat mig helt. Är fortfarande lite emotionellt efter, plus att man är lite små trött :/

Ca 23:00
Hjärtats värkar sätter igång

05:30
Är vi på sjukhuset, värkar var 3-5 minut och 2 cm öppen

06:00
Hemma igen, då älsklingen ville åka hem

06:50
Ringer till sjukhuset och meddelar att vi är på väg igen, då hjärtat varken kan stå, sitta eller ligga

07:15
Inne på sjukhuset

07:30
Inskriven och syrgasen börjar användas

Här följer sen en lång tid utan sömn, lång tid utan att något händer för hjärtat. Ungefär 14 timmar tog det för hjärtat att öppnas från 2-6 cm. en rulla det på

03:09
Nu ligger han han på sängen och rynkar på näsan åt barnmorskan (som för övrigt inte kan låta bli att skratta åt honom :) )

Här efter följer det en lite panik bland barnmorskorna och undersköterskorna då älsklingen inte slutar blöda. De ger mig Theo och lägger ner Becca som det har börjat svartna för ögonen och blivit illamående.

Där sitter jag med en bebis i famnen och lutar mig framåt och ser bara hur de forsar ut blod ur älsklingen (och med forsar så menar jag verkligen forsar då det var blandat med fostervatten (vilket jag inte tänkte på vid tillfället)) En undersköterska springer ut och ropar efter hjälp och där sitter jag på en stol med en son i famnen och låter blicken vandra mellan honom och min sambo och tänkte "Snälla, sluta blöda, snälla. Låt inget hända" till "Jag har en son, jag har en son" tillbaka till "Sluta blöda nu!!! För helvete få stopp på det!!!"

Minns inte när jag var så rädd sist, det gjorde inte saken lättare när barnmorskan också såg lite stressad ut och det sprang folk ut och in medan hon har en hand i Becca för att försöka stoppa blödningen. Till slut kommer de in med en spruta som gör så att livmodern kniper ihop igen och blödningen slutar.

Vid det här laget hade jag nästan varit vaken i 3 dygn på 6 timmars sömn. Jag har sett min sambo med enorma plågor och känt tårarna i ögonen vid flertalet gånger, men intalade mig själv att inte gråta. "Inte nu, ta det sen. Du ska finnas här för din sambo." När hon sen bara blödde kunde jag inte heller gråta, vet inte varför.

Har fortfarande inte gråtit men känner tårarn dyka upp vid jämna mellan rum just nu, även för de mest konstiga saker. Så som att en tjej tappa en bok på TV, det gav mig tårar i ögonen. Känner mig nästan som en gravid kvinna :D.

Får nog sätta mig i en hörn sen och gråta, för det behöver jag verkligen.

Jaja, som sagt va. Detta var den korta varianten. Det finns en hel del mer att berätta, men det har redan blivit ganska långt =)

Men nu är vi hemma iaf, jag min älskade sambo och min underbara son.

ÄR SÅ STOLT ÖVER DIG HJÄRTAT MITT!


RSS 2.0