En vanlig vardag
Hur spännande kan det bli?
15 April -08 22:14
För er som väntade på en uppföljning med mer information om mig själv, ja då kan ni allt vänta lite till. Man måste hålla fast er ett tag till, man vill inte avslöja allting på en gång så ni slutar läsa. Min snart miljonbesökta blogg, ta bor en 999 997 utav dom så kommer vi nog närmare sanningen, måste få behålla sina besökare annars kanske den börjar må psykisk dåligt utav att jag skriver så dåligt och kanske tar livet av sig och i och med att ingen har sett en blogg ta livet av sig vill vi inte veta vad som händer. Vi kanske börjar snacka Internet implodering och helt ärligt, vem vill det? Tänk på alla vackra, nakna brudar... eller jag menar alla fascinerande nyheter och bra-att-veta information som försvinner.
Jaja, tillbaka till verkligheten var det. Ännu en dag avklarad på jobbet, inget speciellt där. Knät värker som aldrig förr och min stackars handled, som jag pajade igår, verkar inte heller fungera som den ska, kanske dags att använda mig som reservdelsverkstad snart, för någon stackars behövande. Fast mitt högra knä är trasigt, min högra handled spökar, båda mina fötter är snea och vinda och avslutningsvis har jag två olika färger på ögonen. Men mina inre organ verkar ganska hela iaf så de kan man väl alltid använda.
Dagen har gått oförskämt fort för att vara en tisdag, skönt det. Tisdagar har väl en tendens till att bli ganska sega annars, iaf på jobbet. Men skönt att komma hem är det alltid, speciellt nu när tanten sitter här med magen i vädret. Den lilla terroristen inuti sparkar på så fint så och pappa bara hejar på, lika bra nu när någon faktiskt har chans att straffa henne för alla hennes dumheter.
Annars är det ganska lugnt, hjärnan går på låg varv inför vecka 18 då vi är lediga. Man klarar av vardagen som den kommer, klappar lite på tantens mage, pussar lite på den och så är allt fri och fröjd. Orolig kan man väl lugnt säga att man är, mycket som förändras. Till det bättre som det känns, men ändå. Nu ska man ta hand om en liten knott som ska ut i den stora vida världen, och idioter stöter man på varje dag. Ja, det är mycket att fundera på.
Nej, det är nog dags att runda av det hela. Klockan börjar bli mycket, det börjar bli lite mycket att läsa och förslag för att avsluta bara fortsätter. Någon dag ska jag nog förövrigt försöka sätta mig ner och skriva något som faktiskt är intressant att läsa, men just nu har jag varken tid, ork eller lust.
